Sök

Livet på Mästarberget.

En morsas vardag med barn, husbygge samt vardagens ris och ros.

En weekend i Umeå.

Det är säkert närmare 20 år sen jag sist varit till Umeå, jag minns bara att jag var pytteliten och det var skithäftigt att åka med stora båten. Så var också min mommo med och eftersom vi skulle på taxfree köpte hon tobak, haha. Det är allt bra att människan har något som blivit döpt till minne. 🙂 

Nu hade det då ordnats en weekendresa från Mirka, och där jobbar mina föräldrar så mamma bad med mig som resesällskap (givetvis fick Hampus också följa med för att jag helammar). Givetvis tog jag chansen att komma bort från vardagen lite, även om budgeten är väldigt begränsad även denna månad eftersom vi ju ska till Helsingfors på konsert om 3 veckor. Och mitt mammahjärta då? Ja, jag skulle bra ha klarat mig med endast en dagsresa 😉 Bakom mig har jag en nästan plågsam natt med Hampus som har tandsprickning på g och min mor som snarkar utan dess like. Väckningen var ställd på 9 i mårn men här har jag legat sen 06.45 och hittar ingen sömn mera. Så nej, ingen morsvila blev det från något annat än matlagning men vackert så. 

Blev det shopat något då? Ja lite smått och gott fyndade jag nog, såsom ett nytt telefonskal i borstad stål till min telefon, solglasögon till mig och barnen, en ny amningsbh eftersom min gick sönder precis när vi steg på båten i går, handtvålar och skorvborttagningsmedel till pojkarnas hårbotten, leksaksglassar och godsaker gjorda i trä till Melvin och sen på hemvägen ska ja ännu nappa åt mig nyaste Muminmuggen på båten. Så ingen direkt dyr resa enligt mig, hade det varit för tre år sen när mitt intresse för kläder var betydligt större hade det säkert rykt alla pengar och lite till. 

Men nu ska jag försöka blunda till en stund ännu förrän det blir dags för frukostbuffén och hemfärd. Under hemfärden ska jag försöka knåpa ihop ett par inlägg om vad som hänt på bygget den senaste tiden, så utlovas också en del bilder därifrån. 

   
  Älskade familjerummet som fanns i shopingcentret Avion!  
  Vå åt sen middag på O’learys, och lilleman tyckte det var dags att ta natt mitt i oljudet.

Dominoeffekt.

Melvin 1 år och 9 månader och Hampus 3 månader har upptäckt dominoeffekten. Hampus är en jättenöjd kille som sällan gråter, däremot gråter och ropar Melvin för minsta lilla motgång. Kanske ni kan lista ut resultatet? När Melvin börjar gråta och ropa blir Hampus rädd, och då börjar han gråta panikartat. Fenomenet har vi prövat när vi satt i biltvätten för några dagar sen, i sista natt när Melvin grät av sin nattskräck och väckte Hampus, och som bäst vägrar Melvin ta sin middagsvila så han gråter av trötthet och givetvis väckte han Hampus som då också började gråta. 

Det är en sån dag då jag kunde sätta i öronpropparna och stänga in mig på toaletten. Eller sälja mina öron, eller dricka mig hög på energidricka så mina nerver skulle hålla. Giv mig styrka! 😓

Amningsfred.

Han ligger i babygymmet och jollrar och suger på sina händer. Han är en väldigt nöjd liten filur, en betydligt lugnare baby än vad Melvin var. Så är han också tidigare i utvecklingen och växer mer på längden än vad Melvin gjorde. Han är en baby i alldeles egen kaliber, och så välskapad och perfekt. Svärmor brukar skoja om att ”vi var väldigt noga när vi tillverkade honom”, haha!

Han är väldigt sällan vrålhungrig, och i och med att han är en så neutral person är det många gånger svårt för mig att tolka när han faktiskt är hungrig. Trots att det är vårt andra barn och man borde ha mycket kunskap i bagaget är det inte allt för lätt den här gången heller. Händerna suger han på väldigt ofta, både före och efter amning, så det är inte alltid ett tydligt tecken på hunger. Men ett tecken garanterar hans snålhet, nämligen när man lägger honom till bröstet gapar han för fulla muggar, slickar sig om läpparna och tar tag i bröstet med sina händer. Just när han får tag om bröstet brukar jag känna mig som en kossa som ska få mjölkmaskinen om sina spenar, men till lika älskar jag den känslan att kunna leverera en så fin vara.

Det är ganska ofta jag minns tillbaka till dom 3 första veckorna efter att både Melvin och Hampus föddes, de veckorna var plågsamma fram tills att babyn hittade rätt amningsgrepp och att amningen faktiskt började fungera bra och på rätt sätt. Speciellt när det gäller första barnet kräver det en hel del envishet, målmedvetenhet och ett fungerande mantra för att man ska orka kämpa genom den första tiden då allt är så nytt och obekant, och inte ge upp med amningen genast. Med andra gången genomgick vi samma procedur igen + en trotsande 1,5 åring vid sidan om som inte förstod vad som försiggick med den nya familjemedlemmen. Nu efteråt kan jag inget annat än vara stols över mig själv och mina barn att vi fått det att fungera så att vi varit nöjda.

Amningsfred för mig är att flera gånger om dagen få en lugn stund med mitt barn, att kunna ge barnet den närhet och näring genom ett så naturligt sätt. Omgivningen spelar ingen större roll, äta bör vi ju alla, men får man samtidigt sitta eller ligga bekvämt är det ju absolut ett plus. Man kan ju inget annat än tacka denna fantastiska människokropp!

amning
Hampus snart 3 mån. 

10 ”dålig förälder”- grejer jag gör

Under den senaste veckan har man kunnat se på några mamma bloggar en lite annorlunda lista. Och det kändes som att den listan passar min smak, så här har jag nu tänkt erkänna om 10 saker som gör mig till en ”dålig förälder”.

  • Jag/ vi fuskar allt för duktigt med Melvins dagliga tandborstning. Jag borde veta bättre och vi borde vara duktigare med tanke på den dåliga historian min munhygien har. (Under min barndom var jag stamkund hos tandhygienisten och tandläkaren p.g.a att jag fuskade med tandborstningen och åt för mycket sötsaker. Tack vare fuskandet har mina tänder idag ljusa fläckar som uppstått av dåliga munhygienen och allt för många början på hål.)
  • När Melvin blir tillrättavisad och p.g.a det blir lessen är jag ganska duktig på att ignorera hans gråt. Jag blir helt enkelt lite kallhjärtad, men tänker lite att varför ska jag trösta honom för att han gjort något fel?
  • Sen Hampus föddes har jag jämfört om mitt sätt att visa kärlek mot barnen är olika, alltså om jag typ favoriserar Hampus eller ser Melvin som ett äldre barn än han egentligen är.
  • I-paden är en trogen vän när det är dags för Melvins kvällsgröt, utan den tror jag nog att han skulle somna hungrig.
  • När vi är utomhus är jag inte så noga med vad han sätter i munnen, såklart ska han inte smaka på hundskit men kottar och stenar kan väl bara förstärka immunförsvaret?
  • Jag håller hårt vid Melvins dagmamma-dagar (dvs 2 dagar/ vecka) för att jag ska få njuta av det lilla lugna i vardagen.
  • För barnen ut bland folk med gårdagens meny runt i ansiktet.
  • Melvin har suttit framåtvänd i bilen enda sen han var 9 månader och vi upptäckte hans åksjuka.
  • Jag är väldigt sällan ute med barnen när jag är ensam hemma, bara av den orsaken att det tar förbaskat länge att få oss alla 3 påklädda för att sen hinna vistas ute i max 30min förrän vi sen måste in för att laga/ äta mat igen.
  • Jag föredrar att ha barnen ute på middagsvila av den anledningen att de då får dagliga nypan frisk luft, och trots att Melvin då sover 2-3 timmar önskar jag att han skulle sova längre.

När lusten tog sitt pick och pack.

Nu serverar jag ett till naket och intimt inlägg, men man ska väl skriva om det som berör en själv och kanske några andra också? 

När man ännu var ”ung och grön” och barnlös var det lite av en självklarhet att ha spontant sex flera gånger i veckan, lusten kunde väckas av minsta lilla vibb en helt vanlig vardag. Under tiden man ännu studerade kunde man skicka ett sms till partnern och fråga om hen hade tid för ett pass mellan lakanen mitt på ljusa dagen, eller en lördag när man storstädade kunde man oskyldigt tafsas lite i förbifarten. Tja, those were the days. 

Efter att första barnet föddes dröjde det en god tid förrän man ens vågade tänka på något annat än den nyfödda babyn, och för att inte nämna den förändring murvlan genomgått om man fött vaginalt. Ärligt sagt fanns nog en viss oro över att inget skulle vara skönt efter att ha klämt ut ett klot med 36cm omkrets. De gånger gnistan tändes mellan lakanen tänkte man att det skulle gå snabbt eftersom det fanns en risk att barnet skulle vakna mitt i akten, och den snabbisen skulle helst också vara en tyst en. Vem blir inte avtänd av att ha flera begränsningar runtom sig? 

Nu när nummer 2 fötts finns det liksom ingen energi för den gnistan längre, i alla fall inte under vardagar. Vardagen rullar på i en ryslig fart och när kvällen kommer och barnen sover vill man liksom bara koppla av allt som annars bygger upp ens vardag. Man uppskattar den tysta stunden framför tv:n med partnern, men sen räcker det liksom. När man är hemma med 2 barn under 2 år är det absolut inte någon brist av närhet under dagarna, givetvis är det annan närhet än den man får av sin partner men ändå uppskattar man detdär andrummet man får när barnen sover. Sen bidrar ju inte den förändrade kroppen med så mycket positivt heller. Det är läckande bröst, dallrande hud på magen och vanligtvis också lite  svettlukt eller matrester nånstans. Man känner sig allt annat än sexig, även om partnern försöker övertyga om något annat. 

Dethär med att mista sin lust, eller sexualitet, efter att man fått barn var nog något jag inte riktigt tänkt på tidigare. Givetvis kan man själv bearbeta den delen för att väcka lusten igen, men samtidigt tänker man att nog hinner man pippa runt sen också när barnen helst sover i egna rum. Samtidigt växer man dagligen i föräldrarollen och tänker kanske lite att är det kanske såhär när man är i ett tryggt förhållande och har familj? Tja, jag kan i alla fall inte låta bli att längta efter den dagen när man igen är hormonstin och får leka med sin partner bäst man vill lite när som helst. 

Hur suger du helst?

Det känns som att jag ligger lite efter med bygguppdateringen här just nu, men det går framåt med raketfart vid bygget igen. Ventilationen och avloppsrören är dragna, i morgon börjar de med elinstallationen, mellanväggarna där nere är nästan klara, vi har börjat isolera på mellangolvet och vinden och alla fönster är installerade. Det är inte länge kvar förrän vi får sätta på golvvärmen där och efter påsken kommer muraren och murar upp spisen och skorsstenen.

Jag har kanske tidigare nämnt något om hur vi tänkt städa i huset, och då var det en självklarhet att vi ville ha en centraldammsugare. Men nu när vi väl måste bestämma oss känns det lite osäkert. Vi vet hurudan centraldammsugare vi skulle välja och den maskinen skulle antagligen kännas som ett bra val. Men vad gäller dammsugning tror jag nästan alla är lite trött på att släpa runt endera slangen eller dammsugaren. Dammsugaren krockar i alla möbler, den kan vara tung eller hjulen kan rulla dåligt, och så ser man ju gärna till att man stöpslar i den i ett centralt placerat uttag så att den räcker runt hela huset. Med centraldammsugaren har du bara en lång anakonda som du släpar efter dig (i vårt fall skulle slangen behöva vara minst 8m) och i de fall jag dammsugat med centraldammsugare har jag genast kunnat konstatera att slangen är statisk, så den drar till sig damm och hår och du får stötar av den om du bär fel materialer på dig.

Så nu får ni gärna hjälpa oss att knäcka nöten, och berätta era åsikter gällande val av dammsugare. 🙂

Tillåt mig dampa lite.

Det finns garanterat flera mammor där ute som också får lite nervsammanbrott över liknande situationer, speciellt de med flera barn. 

Allt flyter på bra under förmiddagen ända fram tills lunchen är äten och maten är undanstädad. Den yngsta har somnat i vaggan och du tänker ”men så påråkat att han väljer att sova nu när den äldre också ska sova”. Du pyltar på den äldre och rullar honom ut i vagnen just in time (m.a.o kl 12), men trots hans brutala trötthet tar det ovanligt länge förrän han somnar. Under tiden man står och skuttar vagnen tittar man på klockan och räknar ner minutrarna som dras bort av din egen vila. När du väl kommer in efter 25 minuter vaknar den yngre och ska passande nog ha mat. Du langar patte och tänker att han nog somnar om sen. Men nej, då har han ju ställt in sig på sociala timmen varvat med lite magknip och kakkakalas. När allt är undanstökat tänker du att det äntligen blir frid i huset. Klockan är då 13.15 och man hinner bara lägga sig till rätta när man hör att snön börjar rasa av taket eftersom solen värmer sådär passligt både på taket och vagnen. Den äldre där ute tycks vakna av buldret och ligger sen och vänder och har sig alla världens vägar, trots allt ligger han tyst så man hoppas han somnar om. Sen börjar du själv ligga och vända där du ligger och finner ingen sömn eftersom det prasslar till i babyvakten med jämna mellanrum och du är redo att hämta in den äldre. Under tiden hinner du också arbeta fram en huvudvärk som kommer både av obekväma ställningar och trötthet. Tidigare har du ställt in väckningen på 14.30 men 14.20 börjar han där ute ligga och prata så du får helt enkelt hämta in honom. Nu har det då gått över 2 timmar sen du börjar ställa alla för middagsvilan men du själv har knappt hunnit blunda. 

Som grädde på moset har den äldre sovit för lite och kommer på så vis in med krigsyxan i högsta hugg och väcker den yngre. Grejt success alltså 😒 

  
Så har jag också börjat känna mer av tröttheten eftersom jag inte fått mig någon ordentlig middagsvila de senaste 2 veckorna. Inte ännu i den grad så jag skulle börja bli deprimerad (som jag ju blev ca 3 månader efter Melvins födsel), men sådär att nerverna inte riktigt håller lika länge som vanligt och en huvudvärk som kommer både av spänning och trötthet. Vi har dop för Hampus på söndan och tills det borde det ju bakas lite. Jag tar ingen stress över det men vet ju att om jag ska kunna baka i lugn och ro är det när dom andra sover, så då lämnar det ju inte så många valmöjligheter.

Den magiska Geishan.

Dethär blir ett lite intimt och känsligt inlägg, men jag känner att det är något som det inte pratas allt för mycket om i samband med graviditet och förlossning. Sen så förvarnar jag er också lite för att det kan dyka upp nåt könsrelaterat ord här och där.

När hälften av graviditeten passerat kände jag att belastningen och hållningen med den tunga magen var annorlunda än under första graviditeten. Så jag försökte påminna mig själv att allt oftare göra knipövningarna regelbundet och på rätt sätt. När jag sen låg i sängen med den nyfödda Hampus på bröstet utbrast barnmorskan mellan mina ben ”Ja nu får du nog minsann vara duktig med knipövningarna, för din livmodertapp sticker ut ca 1,5cm!”. Hon såg förvånad ut och hade en förnedrande ton när hon poängterade saken. Men ja, kanske man får vara lite extra glapp och hängig i nedre regionen när man fött 2 barn på under 2 år? Jag är verkligen förvånad över att jag inte gav den barnmorskan en rak höger för att hon uttryckte sig så oprofessionellt.

Jag var inte sen med att börja söka efter bäckenbottenmusklerna igen efter förlossningen, men den som fött barn vaginalt vet nog hur okontrollerat det känns de första dagarna. Men sen vi kom hem tycker jag själv att jag varit duktig med knipövningarna, de har tränats när jag suttit och tittat tv, när jag ammat liggandes, när jag stått och diskat och lite nu som då där emellan också. Med andra ord har jag tränat dem mycket mer än jag gjorde efter första graviditeten. Och nyligen kom dagen (efter att ha fått klartecken från eftergranskningen) när jag tyckte att knipövningarna kunde tas till nästa nivå så jag sökte fram mina kulor och började knipa. Först i sittande läge för att känna efter hur murvlan egentligen fungerade in action, och efter en stund vågade jag stiga upp för att testa var gränsen fanns. Så ja, gränsen kom emot ganska snabbt efter att jag stigit upp och jag kände mig som en höna som släppte ifrån sig ett ägg. Så från att tidigare ha orkat använda kulorna aktivt i 20 minuter till att dom faller ut ganska snabbt efter att jag haft dom inne i stående läge, man känner sig ordagrant förslappad och det i sin tur ger en lite ålderstillägg och försämrar ens självförtroende gällande sexualiteten. Men nu kan det väl bara bli bättre, så kulorna ska minsann bli flitigt använda och sen ska jag också börja träna de inre magmusklerna med hjälp av Mammamage- appen, för varje gång jag nyser eller hostar känner jag hur mina inälvor gör ett besök några trappor ner. Och för att inte glömma den obefintliga hållningen… Som sagt, det kan bara bli bättre! Om inte annat kanske orgasmerna blir intensivare i framtiden 😉

När vi 4 landat.

Känner att det kanske börjar bli dags för att berätta lite om hur vardagen rullar på nu efter att vi är 4 i familjen, rättare sagt finns det ju 2 minibossar. Såhär i början kan jag ju också säga att jag nästan dagligen kommer på något jag vill blogga om, men sen finns det liksom aldrig tid (eller lugn och ro) för att sätta sig ner och förvandla tankarna till ord.

Allt går verkligen supersnabbt för tillfället. Det är samma visa dag ut och in; vi vaknar mellan 8 och 9, sen är klockan kring 10 förrän alla är ombytta/påklädda och har ätit frukost. Beroende på om det finns matrester eller inte så får jag börja fundera på lunch vid 10.30, sen absolut senast 11.30 ska nog maten stå på bordet för att Melvin sen ska vara klar att gå på eftermiddagsvilan kl 12/12.30. Så under förmiddagen finns det inte så många stunder för lek eller andra hushållssysslor eftersom det ska langas patte ett par gånger under den tiden också. Under tiden Melvin sover (beroende på när han somnar så väcks han senast 15 om han inte vaknar självmant tidigare) borde jag också vila men oftast går tiden till att städa upp i köket lite, betala räkningar, vika tvätt eller med ”otur” har Hampus en längre vaken stund då så han behöver lite underhållning/ socialisering.

När Melvin vaknat från middagsvilan bänkar vi oss i soffan en stund tills han vaknat ordentligt och sen söker vi fram något mellanmål. När vi skojat och ätit lite brukar klockan vara kring 15.30 och vi får börja vänta på att pappa kommer hem. Han kommer hem kring 16 och då spenderar han oftast tid med Melvin, under tiden står jag igen och kockar middag. Vid 17.30 kommer svärmor hem och då äter vi mat. Efter det brukar Melvin gå upp på vinden (där svärmor har sitt pyssel/handarbetsrum) med fammo så jag och sambon får lite gemensam tid. Oftast går kvällarna allt för snabbt och plötsligt är klockan 19.30 då Melvin ska ha sin kvällsgröt och efter det drar vi nästan långsticka om vem som ska natta honom. Ni som följt med min blogg en tid vet att Melvins nattning oftast varit en pain in the ass, så med god tur är det klart vid 20.30 men är det en sämre kväll tar det lätt till 21.30. Eftersom sambon har väckning före 5 på mårnarna så är det egentligen bara att ”piss å ga ligg” när den andra är klar med nattningen.

Och den lilla kontrollfreak som jag är känner jag oftast under helgerna att det blir lite kaotiskt när alla är hemma, i misstag/ med god tur kan det bli sovmorgon och pga det lider hela dagsschemat och alla är lite sura och tvära. Så för all enkelhet är vi oftast hemma, men om vi trots allt behöver till stan eller på något annat raittas så får vi planera och ställa oss i god tid för att få det att löpa smidigt.

Hur har Melvin intagit sin roll som storebror då? Tja, helt okey skulle jag väl säga. Han beter sig som en normal kille på 1 år och 8 månader. Han trotsar ganska snabbt när han känner sig utanför eller lämnar utan uppmärksamhet, svarar ”nä” när man frågar om han vill ha dricka/mat osv., kastar saker/ slår/ sparkar när man förbjuder honom från att göra ofog, fakegråter ansträngt och krystat när han inte får som han vill och sånt. Märkligt nog e han som lugnast och på bäst humör de dagar han är ensam hemma med mig trots att han får mindre uppmärksamhet då för att Hampus ska ammas X antal gånger och det går åt mera tid vid blöjbyten. Genast de andra kommer hem på eftermiddagarna eller under helgen när alla är hemma går Melvin på högvarv med att ställa till med allt han hinner. Men de stunder han är snäll och hjälpsam försöker han ge tutten till Hampus när han gråter, gungar vaggan/ sittern om Hampus gnäller till och vid blöjbyten hjälper han gärna till att smörja in Hampus hud osv. Så int har vi de helt uslit heller, vi har helt enkelt bättre och sämre dagar 🙂

 

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑