Sök

Livet på Mästarberget.

En morsas vardag med barn, husbygge samt vardagens ris och ros.

Kategori

Okategoriserade

Och när jag väl är på gång..

Kan jag väl passa på att klaga av mig lite till. 🙂 Den som inte vill höra något om en deppig vardag får surfa vidare.

Det att ungarna bara ligger på tvären halva dagarna får man ju leva med lite. Det är ett val vi självmant tagit och något man förr eller senare har emot sig. Däremot börjar jag ha mer och mer svårt att leva med vardagen vi har hos svärmor just nu. Det känns som att alla går lite på tå om dagarna och man börjar märka att humöret hos oss vuxna (speciellt jag och sambon då) börjar bli lite surt. Jag är urtrött på att bara laga mat och diska (diskmaskinen gick ju sönder precis före jul, och nu börjar det verkligen smaka trä att diska för hand flera gånger om dagen) dagarna i ända. Och det värsta är att när jag väl lagat maten är det oftast bara jag och pojkarna som äter runt matbordet, för Johan är oftast vid bygget och dom 2 andra har något annat för sig just den tiden om dagen. Och att laga mat här just nu är ingen dans på rosor för i och med att huset är 30 år gammalt (lika så köksmaskinerna) så börjar det ena efter det andra falla i sär lite. Här om dagen hoppade ugnsluckan ur led så den hängde i endast ena gångjärnet, och då om nånsin sket jag på mig lite när ugnen var 225 grader varm och jag hade 2 barn runt fötterna. I och med att vårt hus börjar bli ganska långt (men ändå så långt borta) färdigt så skulle jag ju gärna börja fylla i köksskåpen. Och speciellt efter att vi sov i huset i lördags, då gjorde vi ju faktiskt mat där och ja tror ingen kan förstå vilken befriande känsla det var att få pröva på sitt alldeles egna kök för första gången! Det var liksom so much room for activities där trots maskiner, byggmaterial och lite damm. Jag kommer att älska det köket!

Så ja, nog kunde ju livet allt vara värre också men när man snart bott ett år utan något eget saknar man verkligen allt vad det egna kan ge. Längtan efter det egna börjar vara i det stadiet att jag faktiskt bara vill gråta en skvätt när någon frågar om vi snart kan flytta in. Som bäst tapetserar vi på vinden, varav 1,5/3 rum ät klara. Min syster kaklar allt vad hon hinner de kvällar hon har mera ledigt, så snart ska vi nog kunna börja tampas med Ikea möblerna som står och samlar damm för tillfället. Och vet ni, vi har också börjat på med gårdsplanen och trappuppgången till huset bara för att få en någorlunda snygg (och inte så kladdig) grund tills nästa vår att fortsätta på. Man blir lite trött när man är lite på gång i varje rum och vrå, men ändå tycks det aldrig bli klart i och med att man inte kan fortsätta med en sak förrän man avfärdat något annat där före osv.

Åh, nu har det nog lättat lite om mitt hjärta. Och 10 poäng till dig som orkat läsa igenom det! Nu ska jag krypa till sängs och lyssna på mina 3 musketörer. 🙂

Om att gråta över sitt barns envishet.

I 2 år har vi känpat med ett och annat sömnproblem som Melvin haft. Visst, periodvis har det varit någorlunda lugnt men så har vi endera flyttat, fått familjetillökning eller befunnit oss i nån sämre period när svackorna plätsligt har känts djupare än tidigare. Vem programerade så envisa sömnproblem i den killen liksom? 

Så föddes Hampus och var först som ett drömbarn som åt, sov bra och var allmänt nöjd med livet. Nu efter 6 månader är det lite andra puckar igen. Han befinner sig i en gnällig period, äter exemplariskt men förbanne mig dedär svettiga sovturerna. Det ska vaggas och skumpas och promeneras i något som käns som en evighet. Speciellt efter kl 22, inte ens i misstag skulle vi ta natt här förrän mellan 00-01 nångång. Han kan somna i famnen kring kl 22.30 men sen efter att han blivit lagd i säng börjar rumbat då han gnäller och man får springa och pajja om honom stup i kvarten. Senaste tiden har han sovit majoriteten av nätterna mellan oss, men min kropp dör lite av det då man inte slipper och svänga på sig på ett normalt sätt. Och för att inte glömma de krafftiga små händerna som ska upptäcka precis allt som kan finnas på 30 cm avstånd, de känner på varje kvadratcentimeter av huden och river i kläder och hår. Jag börjar känna av den negativa effekten av att inte sova mer än max 7 timmar/ natt, och att aldrig mer kunna vila på dagen samtidigt som pojkarna sover (deras sovturer går om varandra). Så för tillfället är jag faktiskt inte så nöjd med livet. Och saknaden efter en diskmaskin och ett stort och välfungerande kylskåp börjar bli olidligt, jag blir ytterst bitter om något större skiter sig vid bygget så vår tidtabell måste planeras om. 

Den här veckan har fammo fått äran för att natta Melvin om kvällarna i hopp om att bryta hans trotsiga mönster. Ja tror ingen av er kan ana hur mycket jag och sambon njutit av den extra 30-45 minuter gemensamma tiden vi fått på kvällen. Vi har nu äntligen valt och beställt alla tapeter, beställt en del taklampor och funderat om ett och annat. De ytor vi tänkt måla i huset börjar snart ta slut, så bara vi får tapeterna och kaklen kan vi fortsätta med ytorna. Golvet lägger vi väl om ca 2 veckor för sen borde vindstrappan vara klar för leverans. Förrän sambons semester tar slut i augusti ska vi ännu hinna till Ikea för att handla wc/ badrumsmöbler, hyllor, garderober och ett och annat smått och gott. 


På översta bilden har jag målat ett varv med kalklitir i gästwc:n. På andra bilden ser ni tapeten vi valde till fondväggen i tv-rummet och på sista bilden är en del av köksskåpen. Så no var he bra än ska ni sii! 

En weekend i Umeå.

Det är säkert närmare 20 år sen jag sist varit till Umeå, jag minns bara att jag var pytteliten och det var skithäftigt att åka med stora båten. Så var också min mommo med och eftersom vi skulle på taxfree köpte hon tobak, haha. Det är allt bra att människan har något som blivit döpt till minne. 🙂 

Nu hade det då ordnats en weekendresa från Mirka, och där jobbar mina föräldrar så mamma bad med mig som resesällskap (givetvis fick Hampus också följa med för att jag helammar). Givetvis tog jag chansen att komma bort från vardagen lite, även om budgeten är väldigt begränsad även denna månad eftersom vi ju ska till Helsingfors på konsert om 3 veckor. Och mitt mammahjärta då? Ja, jag skulle bra ha klarat mig med endast en dagsresa 😉 Bakom mig har jag en nästan plågsam natt med Hampus som har tandsprickning på g och min mor som snarkar utan dess like. Väckningen var ställd på 9 i mårn men här har jag legat sen 06.45 och hittar ingen sömn mera. Så nej, ingen morsvila blev det från något annat än matlagning men vackert så. 

Blev det shopat något då? Ja lite smått och gott fyndade jag nog, såsom ett nytt telefonskal i borstad stål till min telefon, solglasögon till mig och barnen, en ny amningsbh eftersom min gick sönder precis när vi steg på båten i går, handtvålar och skorvborttagningsmedel till pojkarnas hårbotten, leksaksglassar och godsaker gjorda i trä till Melvin och sen på hemvägen ska ja ännu nappa åt mig nyaste Muminmuggen på båten. Så ingen direkt dyr resa enligt mig, hade det varit för tre år sen när mitt intresse för kläder var betydligt större hade det säkert rykt alla pengar och lite till. 

Men nu ska jag försöka blunda till en stund ännu förrän det blir dags för frukostbuffén och hemfärd. Under hemfärden ska jag försöka knåpa ihop ett par inlägg om vad som hänt på bygget den senaste tiden, så utlovas också en del bilder därifrån. 

   
  Älskade familjerummet som fanns i shopingcentret Avion!  
  Vå åt sen middag på O’learys, och lilleman tyckte det var dags att ta natt mitt i oljudet.

Dominoeffekt.

Melvin 1 år och 9 månader och Hampus 3 månader har upptäckt dominoeffekten. Hampus är en jättenöjd kille som sällan gråter, däremot gråter och ropar Melvin för minsta lilla motgång. Kanske ni kan lista ut resultatet? När Melvin börjar gråta och ropa blir Hampus rädd, och då börjar han gråta panikartat. Fenomenet har vi prövat när vi satt i biltvätten för några dagar sen, i sista natt när Melvin grät av sin nattskräck och väckte Hampus, och som bäst vägrar Melvin ta sin middagsvila så han gråter av trötthet och givetvis väckte han Hampus som då också började gråta. 

Det är en sån dag då jag kunde sätta i öronpropparna och stänga in mig på toaletten. Eller sälja mina öron, eller dricka mig hög på energidricka så mina nerver skulle hålla. Giv mig styrka! 😓

När lusten tog sitt pick och pack.

Nu serverar jag ett till naket och intimt inlägg, men man ska väl skriva om det som berör en själv och kanske några andra också? 

När man ännu var ”ung och grön” och barnlös var det lite av en självklarhet att ha spontant sex flera gånger i veckan, lusten kunde väckas av minsta lilla vibb en helt vanlig vardag. Under tiden man ännu studerade kunde man skicka ett sms till partnern och fråga om hen hade tid för ett pass mellan lakanen mitt på ljusa dagen, eller en lördag när man storstädade kunde man oskyldigt tafsas lite i förbifarten. Tja, those were the days. 

Efter att första barnet föddes dröjde det en god tid förrän man ens vågade tänka på något annat än den nyfödda babyn, och för att inte nämna den förändring murvlan genomgått om man fött vaginalt. Ärligt sagt fanns nog en viss oro över att inget skulle vara skönt efter att ha klämt ut ett klot med 36cm omkrets. De gånger gnistan tändes mellan lakanen tänkte man att det skulle gå snabbt eftersom det fanns en risk att barnet skulle vakna mitt i akten, och den snabbisen skulle helst också vara en tyst en. Vem blir inte avtänd av att ha flera begränsningar runtom sig? 

Nu när nummer 2 fötts finns det liksom ingen energi för den gnistan längre, i alla fall inte under vardagar. Vardagen rullar på i en ryslig fart och när kvällen kommer och barnen sover vill man liksom bara koppla av allt som annars bygger upp ens vardag. Man uppskattar den tysta stunden framför tv:n med partnern, men sen räcker det liksom. När man är hemma med 2 barn under 2 år är det absolut inte någon brist av närhet under dagarna, givetvis är det annan närhet än den man får av sin partner men ändå uppskattar man detdär andrummet man får när barnen sover. Sen bidrar ju inte den förändrade kroppen med så mycket positivt heller. Det är läckande bröst, dallrande hud på magen och vanligtvis också lite  svettlukt eller matrester nånstans. Man känner sig allt annat än sexig, även om partnern försöker övertyga om något annat. 

Dethär med att mista sin lust, eller sexualitet, efter att man fått barn var nog något jag inte riktigt tänkt på tidigare. Givetvis kan man själv bearbeta den delen för att väcka lusten igen, men samtidigt tänker man att nog hinner man pippa runt sen också när barnen helst sover i egna rum. Samtidigt växer man dagligen i föräldrarollen och tänker kanske lite att är det kanske såhär när man är i ett tryggt förhållande och har familj? Tja, jag kan i alla fall inte låta bli att längta efter den dagen när man igen är hormonstin och får leka med sin partner bäst man vill lite när som helst. 

Tillåt mig dampa lite.

Det finns garanterat flera mammor där ute som också får lite nervsammanbrott över liknande situationer, speciellt de med flera barn. 

Allt flyter på bra under förmiddagen ända fram tills lunchen är äten och maten är undanstädad. Den yngsta har somnat i vaggan och du tänker ”men så påråkat att han väljer att sova nu när den äldre också ska sova”. Du pyltar på den äldre och rullar honom ut i vagnen just in time (m.a.o kl 12), men trots hans brutala trötthet tar det ovanligt länge förrän han somnar. Under tiden man står och skuttar vagnen tittar man på klockan och räknar ner minutrarna som dras bort av din egen vila. När du väl kommer in efter 25 minuter vaknar den yngre och ska passande nog ha mat. Du langar patte och tänker att han nog somnar om sen. Men nej, då har han ju ställt in sig på sociala timmen varvat med lite magknip och kakkakalas. När allt är undanstökat tänker du att det äntligen blir frid i huset. Klockan är då 13.15 och man hinner bara lägga sig till rätta när man hör att snön börjar rasa av taket eftersom solen värmer sådär passligt både på taket och vagnen. Den äldre där ute tycks vakna av buldret och ligger sen och vänder och har sig alla världens vägar, trots allt ligger han tyst så man hoppas han somnar om. Sen börjar du själv ligga och vända där du ligger och finner ingen sömn eftersom det prasslar till i babyvakten med jämna mellanrum och du är redo att hämta in den äldre. Under tiden hinner du också arbeta fram en huvudvärk som kommer både av obekväma ställningar och trötthet. Tidigare har du ställt in väckningen på 14.30 men 14.20 börjar han där ute ligga och prata så du får helt enkelt hämta in honom. Nu har det då gått över 2 timmar sen du börjar ställa alla för middagsvilan men du själv har knappt hunnit blunda. 

Som grädde på moset har den äldre sovit för lite och kommer på så vis in med krigsyxan i högsta hugg och väcker den yngre. Grejt success alltså 😒 

  
Så har jag också börjat känna mer av tröttheten eftersom jag inte fått mig någon ordentlig middagsvila de senaste 2 veckorna. Inte ännu i den grad så jag skulle börja bli deprimerad (som jag ju blev ca 3 månader efter Melvins födsel), men sådär att nerverna inte riktigt håller lika länge som vanligt och en huvudvärk som kommer både av spänning och trötthet. Vi har dop för Hampus på söndan och tills det borde det ju bakas lite. Jag tar ingen stress över det men vet ju att om jag ska kunna baka i lugn och ro är det när dom andra sover, så då lämnar det ju inte så många valmöjligheter.

Den magiska Geishan.

Dethär blir ett lite intimt och känsligt inlägg, men jag känner att det är något som det inte pratas allt för mycket om i samband med graviditet och förlossning. Sen så förvarnar jag er också lite för att det kan dyka upp nåt könsrelaterat ord här och där.

När hälften av graviditeten passerat kände jag att belastningen och hållningen med den tunga magen var annorlunda än under första graviditeten. Så jag försökte påminna mig själv att allt oftare göra knipövningarna regelbundet och på rätt sätt. När jag sen låg i sängen med den nyfödda Hampus på bröstet utbrast barnmorskan mellan mina ben ”Ja nu får du nog minsann vara duktig med knipövningarna, för din livmodertapp sticker ut ca 1,5cm!”. Hon såg förvånad ut och hade en förnedrande ton när hon poängterade saken. Men ja, kanske man får vara lite extra glapp och hängig i nedre regionen när man fött 2 barn på under 2 år? Jag är verkligen förvånad över att jag inte gav den barnmorskan en rak höger för att hon uttryckte sig så oprofessionellt.

Jag var inte sen med att börja söka efter bäckenbottenmusklerna igen efter förlossningen, men den som fött barn vaginalt vet nog hur okontrollerat det känns de första dagarna. Men sen vi kom hem tycker jag själv att jag varit duktig med knipövningarna, de har tränats när jag suttit och tittat tv, när jag ammat liggandes, när jag stått och diskat och lite nu som då där emellan också. Med andra ord har jag tränat dem mycket mer än jag gjorde efter första graviditeten. Och nyligen kom dagen (efter att ha fått klartecken från eftergranskningen) när jag tyckte att knipövningarna kunde tas till nästa nivå så jag sökte fram mina kulor och började knipa. Först i sittande läge för att känna efter hur murvlan egentligen fungerade in action, och efter en stund vågade jag stiga upp för att testa var gränsen fanns. Så ja, gränsen kom emot ganska snabbt efter att jag stigit upp och jag kände mig som en höna som släppte ifrån sig ett ägg. Så från att tidigare ha orkat använda kulorna aktivt i 20 minuter till att dom faller ut ganska snabbt efter att jag haft dom inne i stående läge, man känner sig ordagrant förslappad och det i sin tur ger en lite ålderstillägg och försämrar ens självförtroende gällande sexualiteten. Men nu kan det väl bara bli bättre, så kulorna ska minsann bli flitigt använda och sen ska jag också börja träna de inre magmusklerna med hjälp av Mammamage- appen, för varje gång jag nyser eller hostar känner jag hur mina inälvor gör ett besök några trappor ner. Och för att inte glömma den obefintliga hållningen… Som sagt, det kan bara bli bättre! Om inte annat kanske orgasmerna blir intensivare i framtiden 😉

Rise and shine.

Ja nu står det ju faktiskt ett helt hus på vår gård. Utsidan är nästan färdig så det mesta av arbetet görs nu på insidan. I lördags var vi med sambon pch hans syster och förberedde inför vvs-arbetet som påbörjades idag, så småningom borde avloppssystemet fungera där. Nästa steg är att täcka väggarna med byggplast så gipsskivorna skyddas från eventuell betonggstänk när golvet gjuts, så ska armeringsjärnen utplaceras över hela golvet och samtidigt ska det förberedas för golvvärmeslingorna. Vi siktar på att få det klart inom denhär veckan så de kan gjuta golvet nästa vecka. Hittills känns det som att vi gjort många bra val vad gäller samarbetsparter för de är verklhgen hjälpsamma och ger oss råd så vi inte gör några misstag med de saker vi valde att göra själv istället för att betala flera tusen i någon annans börs. Med denhär farten känns det inte allt för långt borta tills vi faktiskt får börja göra något på insidan, men nog lär vi ännu längta ihjäl oss många gånger. Nu när takplåtarba också är på plats kan jag bara se framför mig hur snyggt det blir med den mörka blå-gråa färgen vi tänkt oss på panelen och sen vitt runt fönstren och runt knutarna. Framtida terassen kommer sen att sträcka sig runt burspråket och bli mörkbrun.

  
 

Om konsten att kunna hålla sig i skinnet.

Vår husleverans har ju förskjutits framåt otaliga gånger. Först blev det sagt att huset skulle vara klart och monterat före årsskiftet, sen skulle de börja på vid årsskiftet, vid ett tag skulle det vara monterat inom januari och nu äntligen är väntan över. Idag har de börjat montera det och huset ska väl egentligen vara vattentätt förrän helgen. Alltså vilken ofattbar och obeskrivlig känsla det är att se vårt blivande hem växa fram (och småningom börjar det kännas mindre bra i börsen)! Enda sen i torsdas när stödpelarna för terasstaket blev placerade har sambon sprungit runt som en femåring med myror i brallorna här hemma och väntat på denna dag, däremot har jag (den stenhårda finnen) klarat av att hålla min iver under kontroll. Egentligen skulle jag kunna stänga in mig i en garderob för att ta ett glädjeskutt, men det kan jag ju inte berätta för sambon 😉 Sen när jag också kan börja hjälpa till med att bygga på insidan tror jag att mina känslor kommer fram lite mer. 

Men på tal om att vänta på något gott.. Fram tills maj har vi inga andra häftiga planer på gång, och det är väl lika bra så så vi kan fokusera på bygget. Men sen i maj när det är morsdag ska jag och sambon på en weekend till Helsingfors. Vi ska nämligen på Mumford & Sons konsert 7.5, och så ska vi bo två nätter på något spännande hotell. Det är tacksamt med släktingar som inte köper onödiga julklappar, utan som i stället ger pengar till något välbehövligt. Så i slutändan blir det nästan bara mat och bensin som vi får sätta egna pengar på. Sen fick jag ju en alldeles unik julklapp av sambon också, nämligen en weekend på Åland i juli då vi bor på hotellet Havsvidden, äter lyxigt på Smakbyn och njuter på båten Grace spa-avdelning under hemfärden. Sen hoppas vi ju kunna flytta in i huset före hösten, så vi har minsann en del skoj att se fram emot. 😄 Sen en sak som är säkert är att jag inte ska bli gravid under detta år! (Hur mycket det än skulle locka att föda flera barn, hehe.)

Så hade jag ju tänkt visa bilder från bygget nu när det äntligen börjat ske saker där igen, men min telefon dog ju lagom när jag skulle börja gå loss med kameran.  

  
 
I alla fall hade byggarna tur med vädret, och vi kommer aldrig att få brist på solsken uppe på vårt berg.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑