Kan jag väl passa på att klaga av mig lite till. 🙂 Den som inte vill höra något om en deppig vardag får surfa vidare.

Det att ungarna bara ligger på tvären halva dagarna får man ju leva med lite. Det är ett val vi självmant tagit och något man förr eller senare har emot sig. Däremot börjar jag ha mer och mer svårt att leva med vardagen vi har hos svärmor just nu. Det känns som att alla går lite på tå om dagarna och man börjar märka att humöret hos oss vuxna (speciellt jag och sambon då) börjar bli lite surt. Jag är urtrött på att bara laga mat och diska (diskmaskinen gick ju sönder precis före jul, och nu börjar det verkligen smaka trä att diska för hand flera gånger om dagen) dagarna i ända. Och det värsta är att när jag väl lagat maten är det oftast bara jag och pojkarna som äter runt matbordet, för Johan är oftast vid bygget och dom 2 andra har något annat för sig just den tiden om dagen. Och att laga mat här just nu är ingen dans på rosor för i och med att huset är 30 år gammalt (lika så köksmaskinerna) så börjar det ena efter det andra falla i sär lite. Här om dagen hoppade ugnsluckan ur led så den hängde i endast ena gångjärnet, och då om nånsin sket jag på mig lite när ugnen var 225 grader varm och jag hade 2 barn runt fötterna. I och med att vårt hus börjar bli ganska långt (men ändå så långt borta) färdigt så skulle jag ju gärna börja fylla i köksskåpen. Och speciellt efter att vi sov i huset i lördags, då gjorde vi ju faktiskt mat där och ja tror ingen kan förstå vilken befriande känsla det var att få pröva på sitt alldeles egna kök för första gången! Det var liksom so much room for activities där trots maskiner, byggmaterial och lite damm. Jag kommer att älska det köket!

Så ja, nog kunde ju livet allt vara värre också men när man snart bott ett år utan något eget saknar man verkligen allt vad det egna kan ge. Längtan efter det egna börjar vara i det stadiet att jag faktiskt bara vill gråta en skvätt när någon frågar om vi snart kan flytta in. Som bäst tapetserar vi på vinden, varav 1,5/3 rum ät klara. Min syster kaklar allt vad hon hinner de kvällar hon har mera ledigt, så snart ska vi nog kunna börja tampas med Ikea möblerna som står och samlar damm för tillfället. Och vet ni, vi har också börjat på med gårdsplanen och trappuppgången till huset bara för att få en någorlunda snygg (och inte så kladdig) grund tills nästa vår att fortsätta på. Man blir lite trött när man är lite på gång i varje rum och vrå, men ändå tycks det aldrig bli klart i och med att man inte kan fortsätta med en sak förrän man avfärdat något annat där före osv.

Åh, nu har det nog lättat lite om mitt hjärta. Och 10 poäng till dig som orkat läsa igenom det! Nu ska jag krypa till sängs och lyssna på mina 3 musketörer. 🙂

Annonser