Sök

Livet på Mästarberget.

En morsas vardag med barn, husbygge samt vardagens ris och ros.

Månad

september 2016

Och när jag väl är på gång..

Kan jag väl passa på att klaga av mig lite till. 🙂 Den som inte vill höra något om en deppig vardag får surfa vidare.

Det att ungarna bara ligger på tvären halva dagarna får man ju leva med lite. Det är ett val vi självmant tagit och något man förr eller senare har emot sig. Däremot börjar jag ha mer och mer svårt att leva med vardagen vi har hos svärmor just nu. Det känns som att alla går lite på tå om dagarna och man börjar märka att humöret hos oss vuxna (speciellt jag och sambon då) börjar bli lite surt. Jag är urtrött på att bara laga mat och diska (diskmaskinen gick ju sönder precis före jul, och nu börjar det verkligen smaka trä att diska för hand flera gånger om dagen) dagarna i ända. Och det värsta är att när jag väl lagat maten är det oftast bara jag och pojkarna som äter runt matbordet, för Johan är oftast vid bygget och dom 2 andra har något annat för sig just den tiden om dagen. Och att laga mat här just nu är ingen dans på rosor för i och med att huset är 30 år gammalt (lika så köksmaskinerna) så börjar det ena efter det andra falla i sär lite. Här om dagen hoppade ugnsluckan ur led så den hängde i endast ena gångjärnet, och då om nånsin sket jag på mig lite när ugnen var 225 grader varm och jag hade 2 barn runt fötterna. I och med att vårt hus börjar bli ganska långt (men ändå så långt borta) färdigt så skulle jag ju gärna börja fylla i köksskåpen. Och speciellt efter att vi sov i huset i lördags, då gjorde vi ju faktiskt mat där och ja tror ingen kan förstå vilken befriande känsla det var att få pröva på sitt alldeles egna kök för första gången! Det var liksom so much room for activities där trots maskiner, byggmaterial och lite damm. Jag kommer att älska det köket!

Så ja, nog kunde ju livet allt vara värre också men när man snart bott ett år utan något eget saknar man verkligen allt vad det egna kan ge. Längtan efter det egna börjar vara i det stadiet att jag faktiskt bara vill gråta en skvätt när någon frågar om vi snart kan flytta in. Som bäst tapetserar vi på vinden, varav 1,5/3 rum ät klara. Min syster kaklar allt vad hon hinner de kvällar hon har mera ledigt, så snart ska vi nog kunna börja tampas med Ikea möblerna som står och samlar damm för tillfället. Och vet ni, vi har också börjat på med gårdsplanen och trappuppgången till huset bara för att få en någorlunda snygg (och inte så kladdig) grund tills nästa vår att fortsätta på. Man blir lite trött när man är lite på gång i varje rum och vrå, men ändå tycks det aldrig bli klart i och med att man inte kan fortsätta med en sak förrän man avfärdat något annat där före osv.

Åh, nu har det nog lättat lite om mitt hjärta. Och 10 poäng till dig som orkat läsa igenom det! Nu ska jag krypa till sängs och lyssna på mina 3 musketörer. 🙂

Annonser

Den ohållbara vardagen.

Ni kan knappast ana hur gärna jag skulle blogga oftare, och speciellt nu när det har skett stora förändringar på bygget skulle jag gärna memorera lite saker här också. Men tyvärr så är övriga vardagen i en sjuhelvetes svacka för tillfället. Alltså ungarna håller verkligen på att suga musten och livslusten ur mig!

Melvin tycks ha växlat upp trotsen något otroligt de senaste 2-3 veckorna. Inget går bra med honom känns det som. Han sover verkligen uselt och oroligt, nattningen inför eftermiddagsvilan tar ca 30 minuter och inför natten tar det närmare en timme. Han sparkas, bäddar, babblar och har ett äckligt Joker skratt/fnitter som han häver ur sig för var och varannan sak. Han kan av nån anledning absolut inte varva ner inför läggdags, och ett par gånger har han till och med varit nära på att somna sittandes i sängen för att han egentligen är så trött. Men ser ni nej, när ögonen lagom börjar gå i slow motion hittar han nog på någon aktivitet, t.ex som att dra med naglarna i alla sprickor och skarv som finns runt sängen. Och nattetid vaknar han nog 2-3 gånger och gråter eller gnäller, kryper upp i vår säng, ska ha dricka, går ut ur rummet eller liknande saker. Och för att han sover dåligt på natten och sen vaknar före 8 på morgonen brukar han vara lite grinig under förmiddagen, givetvis. Och sen äter han också som en mus. Tidigare har han sällan lämnat något annat än salladsbladen kvar på tallriken men nu äter han 3-4 tuggor och sen är det tvärstopp. Så går han ju hungrig mellan målen och är lite grinig över den antagligen kurrande magen. Jag vet inte om någon av er läsare kan förstå hur hopplöst allt känns med Melvin just nu, men jag kan säga som så att vi är inte långt ifrån att bli galna och sälja ungen.

Hampus då, han är i en mamis-period då han ropar och klämmer fram ett gråt genast jag vänder ryggen till. Gällande fysiken har han börjat öva lite på att ställa sig upp i krypställning men ännu är benen lite för mycket isär så han inte orkar hålla destu mer vikt på dom. Han äter som en häst allt han bjuds på, och vad är nu bättre än det! Han sover 2-3 turer om dagen och somnar helst i famnen. På kvällarna är också Hampus billig när vi kan sitta och vagga/skumpa honom i ca 30 min, så sällan somnar han före midnatt. Sen när han somnar och man är påväg att sätta honom i sängen/vagnen brukar han vakna och så är det samma procedur igen.


Texten ovanför började jag skriva på en natt för 3-4 veckor sen när jag verkligen var trött på allt som har med natten att göra. Och nu då, ca en månad senare tar det fortsättningsvis normalt en timme att natta Melvin och han e fortfarande lika pain in my asshole under hela nattningen. Hampus har egentligen inte heller ändrats så mycket vad gäller nattningen, på dagen går det bra på nån minut men på kvällen jobbar han emot på alla sätt han kommer på. Han ålar i famnen, river i håret och klöser runt sig tills han är genomsvettig. Sätter man honom i sängen ska han utforska sängens minsta lilla vrå och inte ens då blir han trött eller nöjd. Så för tillfället hatar jag verkligen nattningen hos oss. Och samtidigt hatar jag att både höra och läsa om andras fluff fluff perfekta nätter, speciellt om nån har den turen med sitt första barn. Under dessa 2 år och 2 månader har vi haft 2 månader som nästan kan kallas som en dröm, men den tiden minns man knappt längre.

På måndag börjar Melvin hos dagmamman och jag hoppas innerligt att vi får tag i gamla trygga rutiner igen. Sen börjar jag jobba vid månadsskiftet september-oktober och hoppas innerligt att vi ska få en normal rytm igen (och allra helst i vårt eget hus!!). Sista oktober börjar också Hampus hos dagmamman så då är det bara att tuta och köra, då är småbarnslivet officiellt förbi.

Jag har mycket jag gärna skulle berätta för er gällande bygget, men vet ni jag har noll tid för jag håller på och spinner på en affärsidé nu också. Och inte har jag ens överfört bilderna från telefon till datorn, så det löns inte att berätta något utan dom. Men före vi flyttar in ska ni nog få se en mellanrapport. Och e man ändå lite nyfiken kan ni kika in på mitt instagram konto –> Jacilina, där uppdateras det mera aktivt.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑