Jag har på gång ett inlägg med uppdatering från bygget, jag har själv bara varit dit en gång under de 2 senaste veckorna men jag har sett så mycket som att mellanväggarna på vinden har börjat isoleras och elmontören jobbar för fulla muggar där också. Så det börjar bli dags för bilder därifrån, bara vi blir tillräckligt friska och jag får tid att gå dit i lugn och ro.

Här hemma står varken tiden eller ungarna stilla. Hampus växer och utvecklas som ett skott, likaså Melvins talförmåga. Hampus äter ett mål potatis och grönsaker om dagen och därtill ammas han 7-9 gånger. Framtänderna där nere syns (och skaver i bröstet) riktigt bra nu och jag misstänker att de övre tänderna också är på gång. Melvins ordförråd ökar så fort så man inte längre hinner skriva ner alla ord vartefter han lär sig, och så sätter han gärna fysiken på prövning och upptäcker kroppens funktioner. Han försöker hoppa, balanserar på ett ben, vigulerar och ”står på händerna” och går på händerna när man gör ”skottkärran” med honom. Balanscykeln är han inte så intresserad av än heller, men det kommer med sin tid.

Och för att vara ärlig och berätta den mindre vackra sidan av att vara småbarnsmamma så tampas vi duktigt med Melvin under alla måltider. Jag visste att det förr eller senare skulle komma en period när barnet är mera kräsen gällande maten och av en eller annan orsak äter sämre. Och hur jag än försökt förbereda mig inför det mentalt så hade jag aldrig gissat att jag skulle bli såhär trött och lessen över det att ens barn bara ställer till med en massa drama vid matbordet.

Det första Melvin vill göra när han vaknar är att dricka, och det är helt okey för mig för han är annars också så hård i magen. Så han brukar då få dricka max ett halvt glas vatten, efter det gör vi morgontvätten och byter kläder. Sen brukar han också hinna leka en stund förrän vi sätter oss vid frukostbordet, och jag tänker det är helt okey så att vattnet hunnit sjunka ner lite och han hinner känna av hungern. Och under tiden vi dukar fram på bordet går han runt och snålas på precis allt som faller honom i ögonen, men givetvis får han inte något förrän vi sätter oss vid bordet. Sen går det ner ett par skedar gröt och så börjas det blandas, röras och klottas. Försöker man hjälpa honom mellan skedarna sitter han bara och grinar. Och så fortsätter det likadant vid varje måltid. Sen ber han gärna och ofta om bröd, och det kan han få efter att han ätit tillräckligt av varma maten men inte annars. Ber han om knäckebröd ändrar han sig snabbt och vill sen ha mjukt bröd, och så ändrar han sig pånytt och sen blir det endast en röra av hela situationen. Sen brukar det hinna gå knappt 30 min efter varje måltid så går han igen runt i köket och frågar efter mat, namnam, bröd, dricka osv. Det är ganska sällan som han äter hela portioner längre, men han äter ändå lite av varje som finns på tallriken och så begränsar vi drickat mellan tuggorna så att han inte ska dricka sig mätt.

Men det är ju tur att han inte är av den magrare typen, så en dålig matperiod ska vi väl nog klara av. Det värsta är bara när man hör honom släpa stolen för att komma upp till skåpet där brödet finns, och när man hela tiden måste förklara varför han inte kan få allt han är snål på. Ja det glömde jag ju nästan, vi vet ju int om han egentligen är snål eller hungrig. Han har aldrig svarat varken ja eller nej när vi frågat om han är hungrig. Däremot vet vi nog att han kan vara snål, och det tror jag hans mommo har lärt honom för hon om någon vet hur man skämmer bort ett barnbarn (och samtidigt struntar i föräldrarnas regler). 😉