Sök

Livet på Mästarberget.

En morsas vardag med barn, husbygge samt vardagens ris och ros.

Månad

mars 2016

Dominoeffekt.

Melvin 1 år och 9 månader och Hampus 3 månader har upptäckt dominoeffekten. Hampus är en jättenöjd kille som sällan gråter, däremot gråter och ropar Melvin för minsta lilla motgång. Kanske ni kan lista ut resultatet? När Melvin börjar gråta och ropa blir Hampus rädd, och då börjar han gråta panikartat. Fenomenet har vi prövat när vi satt i biltvätten för några dagar sen, i sista natt när Melvin grät av sin nattskräck och väckte Hampus, och som bäst vägrar Melvin ta sin middagsvila så han gråter av trötthet och givetvis väckte han Hampus som då också började gråta. 

Det är en sån dag då jag kunde sätta i öronpropparna och stänga in mig på toaletten. Eller sälja mina öron, eller dricka mig hög på energidricka så mina nerver skulle hålla. Giv mig styrka! 😓

Amningsfred.

Han ligger i babygymmet och jollrar och suger på sina händer. Han är en väldigt nöjd liten filur, en betydligt lugnare baby än vad Melvin var. Så är han också tidigare i utvecklingen och växer mer på längden än vad Melvin gjorde. Han är en baby i alldeles egen kaliber, och så välskapad och perfekt. Svärmor brukar skoja om att ”vi var väldigt noga när vi tillverkade honom”, haha!

Han är väldigt sällan vrålhungrig, och i och med att han är en så neutral person är det många gånger svårt för mig att tolka när han faktiskt är hungrig. Trots att det är vårt andra barn och man borde ha mycket kunskap i bagaget är det inte allt för lätt den här gången heller. Händerna suger han på väldigt ofta, både före och efter amning, så det är inte alltid ett tydligt tecken på hunger. Men ett tecken garanterar hans snålhet, nämligen när man lägger honom till bröstet gapar han för fulla muggar, slickar sig om läpparna och tar tag i bröstet med sina händer. Just när han får tag om bröstet brukar jag känna mig som en kossa som ska få mjölkmaskinen om sina spenar, men till lika älskar jag den känslan att kunna leverera en så fin vara.

Det är ganska ofta jag minns tillbaka till dom 3 första veckorna efter att både Melvin och Hampus föddes, de veckorna var plågsamma fram tills att babyn hittade rätt amningsgrepp och att amningen faktiskt började fungera bra och på rätt sätt. Speciellt när det gäller första barnet kräver det en hel del envishet, målmedvetenhet och ett fungerande mantra för att man ska orka kämpa genom den första tiden då allt är så nytt och obekant, och inte ge upp med amningen genast. Med andra gången genomgick vi samma procedur igen + en trotsande 1,5 åring vid sidan om som inte förstod vad som försiggick med den nya familjemedlemmen. Nu efteråt kan jag inget annat än vara stols över mig själv och mina barn att vi fått det att fungera så att vi varit nöjda.

Amningsfred för mig är att flera gånger om dagen få en lugn stund med mitt barn, att kunna ge barnet den närhet och näring genom ett så naturligt sätt. Omgivningen spelar ingen större roll, äta bör vi ju alla, men får man samtidigt sitta eller ligga bekvämt är det ju absolut ett plus. Man kan ju inget annat än tacka denna fantastiska människokropp!

amning
Hampus snart 3 mån. 

10 ”dålig förälder”- grejer jag gör

Under den senaste veckan har man kunnat se på några mamma bloggar en lite annorlunda lista. Och det kändes som att den listan passar min smak, så här har jag nu tänkt erkänna om 10 saker som gör mig till en ”dålig förälder”.

  • Jag/ vi fuskar allt för duktigt med Melvins dagliga tandborstning. Jag borde veta bättre och vi borde vara duktigare med tanke på den dåliga historian min munhygien har. (Under min barndom var jag stamkund hos tandhygienisten och tandläkaren p.g.a att jag fuskade med tandborstningen och åt för mycket sötsaker. Tack vare fuskandet har mina tänder idag ljusa fläckar som uppstått av dåliga munhygienen och allt för många början på hål.)
  • När Melvin blir tillrättavisad och p.g.a det blir lessen är jag ganska duktig på att ignorera hans gråt. Jag blir helt enkelt lite kallhjärtad, men tänker lite att varför ska jag trösta honom för att han gjort något fel?
  • Sen Hampus föddes har jag jämfört om mitt sätt att visa kärlek mot barnen är olika, alltså om jag typ favoriserar Hampus eller ser Melvin som ett äldre barn än han egentligen är.
  • I-paden är en trogen vän när det är dags för Melvins kvällsgröt, utan den tror jag nog att han skulle somna hungrig.
  • När vi är utomhus är jag inte så noga med vad han sätter i munnen, såklart ska han inte smaka på hundskit men kottar och stenar kan väl bara förstärka immunförsvaret?
  • Jag håller hårt vid Melvins dagmamma-dagar (dvs 2 dagar/ vecka) för att jag ska få njuta av det lilla lugna i vardagen.
  • För barnen ut bland folk med gårdagens meny runt i ansiktet.
  • Melvin har suttit framåtvänd i bilen enda sen han var 9 månader och vi upptäckte hans åksjuka.
  • Jag är väldigt sällan ute med barnen när jag är ensam hemma, bara av den orsaken att det tar förbaskat länge att få oss alla 3 påklädda för att sen hinna vistas ute i max 30min förrän vi sen måste in för att laga/ äta mat igen.
  • Jag föredrar att ha barnen ute på middagsvila av den anledningen att de då får dagliga nypan frisk luft, och trots att Melvin då sover 2-3 timmar önskar jag att han skulle sova längre.

När lusten tog sitt pick och pack.

Nu serverar jag ett till naket och intimt inlägg, men man ska väl skriva om det som berör en själv och kanske några andra också? 

När man ännu var ”ung och grön” och barnlös var det lite av en självklarhet att ha spontant sex flera gånger i veckan, lusten kunde väckas av minsta lilla vibb en helt vanlig vardag. Under tiden man ännu studerade kunde man skicka ett sms till partnern och fråga om hen hade tid för ett pass mellan lakanen mitt på ljusa dagen, eller en lördag när man storstädade kunde man oskyldigt tafsas lite i förbifarten. Tja, those were the days. 

Efter att första barnet föddes dröjde det en god tid förrän man ens vågade tänka på något annat än den nyfödda babyn, och för att inte nämna den förändring murvlan genomgått om man fött vaginalt. Ärligt sagt fanns nog en viss oro över att inget skulle vara skönt efter att ha klämt ut ett klot med 36cm omkrets. De gånger gnistan tändes mellan lakanen tänkte man att det skulle gå snabbt eftersom det fanns en risk att barnet skulle vakna mitt i akten, och den snabbisen skulle helst också vara en tyst en. Vem blir inte avtänd av att ha flera begränsningar runtom sig? 

Nu när nummer 2 fötts finns det liksom ingen energi för den gnistan längre, i alla fall inte under vardagar. Vardagen rullar på i en ryslig fart och när kvällen kommer och barnen sover vill man liksom bara koppla av allt som annars bygger upp ens vardag. Man uppskattar den tysta stunden framför tv:n med partnern, men sen räcker det liksom. När man är hemma med 2 barn under 2 år är det absolut inte någon brist av närhet under dagarna, givetvis är det annan närhet än den man får av sin partner men ändå uppskattar man detdär andrummet man får när barnen sover. Sen bidrar ju inte den förändrade kroppen med så mycket positivt heller. Det är läckande bröst, dallrande hud på magen och vanligtvis också lite  svettlukt eller matrester nånstans. Man känner sig allt annat än sexig, även om partnern försöker övertyga om något annat. 

Dethär med att mista sin lust, eller sexualitet, efter att man fått barn var nog något jag inte riktigt tänkt på tidigare. Givetvis kan man själv bearbeta den delen för att väcka lusten igen, men samtidigt tänker man att nog hinner man pippa runt sen också när barnen helst sover i egna rum. Samtidigt växer man dagligen i föräldrarollen och tänker kanske lite att är det kanske såhär när man är i ett tryggt förhållande och har familj? Tja, jag kan i alla fall inte låta bli att längta efter den dagen när man igen är hormonstin och får leka med sin partner bäst man vill lite när som helst. 

Hur suger du helst?

Det känns som att jag ligger lite efter med bygguppdateringen här just nu, men det går framåt med raketfart vid bygget igen. Ventilationen och avloppsrören är dragna, i morgon börjar de med elinstallationen, mellanväggarna där nere är nästan klara, vi har börjat isolera på mellangolvet och vinden och alla fönster är installerade. Det är inte länge kvar förrän vi får sätta på golvvärmen där och efter påsken kommer muraren och murar upp spisen och skorsstenen.

Jag har kanske tidigare nämnt något om hur vi tänkt städa i huset, och då var det en självklarhet att vi ville ha en centraldammsugare. Men nu när vi väl måste bestämma oss känns det lite osäkert. Vi vet hurudan centraldammsugare vi skulle välja och den maskinen skulle antagligen kännas som ett bra val. Men vad gäller dammsugning tror jag nästan alla är lite trött på att släpa runt endera slangen eller dammsugaren. Dammsugaren krockar i alla möbler, den kan vara tung eller hjulen kan rulla dåligt, och så ser man ju gärna till att man stöpslar i den i ett centralt placerat uttag så att den räcker runt hela huset. Med centraldammsugaren har du bara en lång anakonda som du släpar efter dig (i vårt fall skulle slangen behöva vara minst 8m) och i de fall jag dammsugat med centraldammsugare har jag genast kunnat konstatera att slangen är statisk, så den drar till sig damm och hår och du får stötar av den om du bär fel materialer på dig.

Så nu får ni gärna hjälpa oss att knäcka nöten, och berätta era åsikter gällande val av dammsugare. 🙂

Tillåt mig dampa lite.

Det finns garanterat flera mammor där ute som också får lite nervsammanbrott över liknande situationer, speciellt de med flera barn. 

Allt flyter på bra under förmiddagen ända fram tills lunchen är äten och maten är undanstädad. Den yngsta har somnat i vaggan och du tänker ”men så påråkat att han väljer att sova nu när den äldre också ska sova”. Du pyltar på den äldre och rullar honom ut i vagnen just in time (m.a.o kl 12), men trots hans brutala trötthet tar det ovanligt länge förrän han somnar. Under tiden man står och skuttar vagnen tittar man på klockan och räknar ner minutrarna som dras bort av din egen vila. När du väl kommer in efter 25 minuter vaknar den yngre och ska passande nog ha mat. Du langar patte och tänker att han nog somnar om sen. Men nej, då har han ju ställt in sig på sociala timmen varvat med lite magknip och kakkakalas. När allt är undanstökat tänker du att det äntligen blir frid i huset. Klockan är då 13.15 och man hinner bara lägga sig till rätta när man hör att snön börjar rasa av taket eftersom solen värmer sådär passligt både på taket och vagnen. Den äldre där ute tycks vakna av buldret och ligger sen och vänder och har sig alla världens vägar, trots allt ligger han tyst så man hoppas han somnar om. Sen börjar du själv ligga och vända där du ligger och finner ingen sömn eftersom det prasslar till i babyvakten med jämna mellanrum och du är redo att hämta in den äldre. Under tiden hinner du också arbeta fram en huvudvärk som kommer både av obekväma ställningar och trötthet. Tidigare har du ställt in väckningen på 14.30 men 14.20 börjar han där ute ligga och prata så du får helt enkelt hämta in honom. Nu har det då gått över 2 timmar sen du börjar ställa alla för middagsvilan men du själv har knappt hunnit blunda. 

Som grädde på moset har den äldre sovit för lite och kommer på så vis in med krigsyxan i högsta hugg och väcker den yngre. Grejt success alltså 😒 

  
Så har jag också börjat känna mer av tröttheten eftersom jag inte fått mig någon ordentlig middagsvila de senaste 2 veckorna. Inte ännu i den grad så jag skulle börja bli deprimerad (som jag ju blev ca 3 månader efter Melvins födsel), men sådär att nerverna inte riktigt håller lika länge som vanligt och en huvudvärk som kommer både av spänning och trötthet. Vi har dop för Hampus på söndan och tills det borde det ju bakas lite. Jag tar ingen stress över det men vet ju att om jag ska kunna baka i lugn och ro är det när dom andra sover, så då lämnar det ju inte så många valmöjligheter.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑