Sök

Livet på Mästarberget.

En morsas vardag med barn, husbygge samt vardagens ris och ros.

Månad

februari 2016

Den magiska Geishan.

Dethär blir ett lite intimt och känsligt inlägg, men jag känner att det är något som det inte pratas allt för mycket om i samband med graviditet och förlossning. Sen så förvarnar jag er också lite för att det kan dyka upp nåt könsrelaterat ord här och där.

När hälften av graviditeten passerat kände jag att belastningen och hållningen med den tunga magen var annorlunda än under första graviditeten. Så jag försökte påminna mig själv att allt oftare göra knipövningarna regelbundet och på rätt sätt. När jag sen låg i sängen med den nyfödda Hampus på bröstet utbrast barnmorskan mellan mina ben ”Ja nu får du nog minsann vara duktig med knipövningarna, för din livmodertapp sticker ut ca 1,5cm!”. Hon såg förvånad ut och hade en förnedrande ton när hon poängterade saken. Men ja, kanske man får vara lite extra glapp och hängig i nedre regionen när man fött 2 barn på under 2 år? Jag är verkligen förvånad över att jag inte gav den barnmorskan en rak höger för att hon uttryckte sig så oprofessionellt.

Jag var inte sen med att börja söka efter bäckenbottenmusklerna igen efter förlossningen, men den som fött barn vaginalt vet nog hur okontrollerat det känns de första dagarna. Men sen vi kom hem tycker jag själv att jag varit duktig med knipövningarna, de har tränats när jag suttit och tittat tv, när jag ammat liggandes, när jag stått och diskat och lite nu som då där emellan också. Med andra ord har jag tränat dem mycket mer än jag gjorde efter första graviditeten. Och nyligen kom dagen (efter att ha fått klartecken från eftergranskningen) när jag tyckte att knipövningarna kunde tas till nästa nivå så jag sökte fram mina kulor och började knipa. Först i sittande läge för att känna efter hur murvlan egentligen fungerade in action, och efter en stund vågade jag stiga upp för att testa var gränsen fanns. Så ja, gränsen kom emot ganska snabbt efter att jag stigit upp och jag kände mig som en höna som släppte ifrån sig ett ägg. Så från att tidigare ha orkat använda kulorna aktivt i 20 minuter till att dom faller ut ganska snabbt efter att jag haft dom inne i stående läge, man känner sig ordagrant förslappad och det i sin tur ger en lite ålderstillägg och försämrar ens självförtroende gällande sexualiteten. Men nu kan det väl bara bli bättre, så kulorna ska minsann bli flitigt använda och sen ska jag också börja träna de inre magmusklerna med hjälp av Mammamage- appen, för varje gång jag nyser eller hostar känner jag hur mina inälvor gör ett besök några trappor ner. Och för att inte glömma den obefintliga hållningen… Som sagt, det kan bara bli bättre! Om inte annat kanske orgasmerna blir intensivare i framtiden 😉

När vi 4 landat.

Känner att det kanske börjar bli dags för att berätta lite om hur vardagen rullar på nu efter att vi är 4 i familjen, rättare sagt finns det ju 2 minibossar. Såhär i början kan jag ju också säga att jag nästan dagligen kommer på något jag vill blogga om, men sen finns det liksom aldrig tid (eller lugn och ro) för att sätta sig ner och förvandla tankarna till ord.

Allt går verkligen supersnabbt för tillfället. Det är samma visa dag ut och in; vi vaknar mellan 8 och 9, sen är klockan kring 10 förrän alla är ombytta/påklädda och har ätit frukost. Beroende på om det finns matrester eller inte så får jag börja fundera på lunch vid 10.30, sen absolut senast 11.30 ska nog maten stå på bordet för att Melvin sen ska vara klar att gå på eftermiddagsvilan kl 12/12.30. Så under förmiddagen finns det inte så många stunder för lek eller andra hushållssysslor eftersom det ska langas patte ett par gånger under den tiden också. Under tiden Melvin sover (beroende på när han somnar så väcks han senast 15 om han inte vaknar självmant tidigare) borde jag också vila men oftast går tiden till att städa upp i köket lite, betala räkningar, vika tvätt eller med ”otur” har Hampus en längre vaken stund då så han behöver lite underhållning/ socialisering.

När Melvin vaknat från middagsvilan bänkar vi oss i soffan en stund tills han vaknat ordentligt och sen söker vi fram något mellanmål. När vi skojat och ätit lite brukar klockan vara kring 15.30 och vi får börja vänta på att pappa kommer hem. Han kommer hem kring 16 och då spenderar han oftast tid med Melvin, under tiden står jag igen och kockar middag. Vid 17.30 kommer svärmor hem och då äter vi mat. Efter det brukar Melvin gå upp på vinden (där svärmor har sitt pyssel/handarbetsrum) med fammo så jag och sambon får lite gemensam tid. Oftast går kvällarna allt för snabbt och plötsligt är klockan 19.30 då Melvin ska ha sin kvällsgröt och efter det drar vi nästan långsticka om vem som ska natta honom. Ni som följt med min blogg en tid vet att Melvins nattning oftast varit en pain in the ass, så med god tur är det klart vid 20.30 men är det en sämre kväll tar det lätt till 21.30. Eftersom sambon har väckning före 5 på mårnarna så är det egentligen bara att ”piss å ga ligg” när den andra är klar med nattningen.

Och den lilla kontrollfreak som jag är känner jag oftast under helgerna att det blir lite kaotiskt när alla är hemma, i misstag/ med god tur kan det bli sovmorgon och pga det lider hela dagsschemat och alla är lite sura och tvära. Så för all enkelhet är vi oftast hemma, men om vi trots allt behöver till stan eller på något annat raittas så får vi planera och ställa oss i god tid för att få det att löpa smidigt.

Hur har Melvin intagit sin roll som storebror då? Tja, helt okey skulle jag väl säga. Han beter sig som en normal kille på 1 år och 8 månader. Han trotsar ganska snabbt när han känner sig utanför eller lämnar utan uppmärksamhet, svarar ”nä” när man frågar om han vill ha dricka/mat osv., kastar saker/ slår/ sparkar när man förbjuder honom från att göra ofog, fakegråter ansträngt och krystat när han inte får som han vill och sånt. Märkligt nog e han som lugnast och på bäst humör de dagar han är ensam hemma med mig trots att han får mindre uppmärksamhet då för att Hampus ska ammas X antal gånger och det går åt mera tid vid blöjbyten. Genast de andra kommer hem på eftermiddagarna eller under helgen när alla är hemma går Melvin på högvarv med att ställa till med allt han hinner. Men de stunder han är snäll och hjälpsam försöker han ge tutten till Hampus när han gråter, gungar vaggan/ sittern om Hampus gnäller till och vid blöjbyten hjälper han gärna till att smörja in Hampus hud osv. Så int har vi de helt uslit heller, vi har helt enkelt bättre och sämre dagar 🙂

 

På 2 månader…

  • hinner en baby äta upp sig nästan 2 kg och växa 4,8cm.
  • hinner en baby hitta en dygnsrytm och börja skratta med ljud.
  • hinner en 1,5 åring trotsa ganska duktigt.
  • hinner en 1,5 åring lära sig flera nya ord/ vecka, såsom ”mellanmål”, ”tuoli”, ”bordi” (bordet), ”taxi”, ”Jenno”, ”mennään”, ”Hampus” m.fl.
  • hinner mamma plocka ögonbrynen 1 gång.
  • hinner mamma duscha länge och i lugn och ro 2 gånger.
  • hinner ett hus bli ganska långt klart med installerade fönster, vattentäta väggar och tak, installerad VVS, gjutet golv.
  • hinner man betala ca 50000€ i fakturor.
  • hinner man tänka otaliga gånger på framtiden med diverse studier, jobb, husprojekt och familjeliv.
  • hinner man både älska och hata sin mammakropp 2.0.
  • hinner man inte gråta lika många gånger som man gjorde under spädbarnstiden med första barnet.
  • hinner man få barnfri kvalitetstid 1 gång.
  • hinner man tvätta i medeltal 6 maskiner tvätt/ vecka och vika kläder dag in och ut.
  • hinner man med god tur vila ca 20 minuter/ dag.
  • hinner man visa sin kärlek och tacksamhet till sambon ca 5 gånger.
  • hinner man tänka på idéer för blogginlägg ca 100 gånger, men i verkligheten hinner man skriva om 2 av dom.
  • hinner man byta ca 500 blöjor.

Rise and shine.

Ja nu står det ju faktiskt ett helt hus på vår gård. Utsidan är nästan färdig så det mesta av arbetet görs nu på insidan. I lördags var vi med sambon pch hans syster och förberedde inför vvs-arbetet som påbörjades idag, så småningom borde avloppssystemet fungera där. Nästa steg är att täcka väggarna med byggplast så gipsskivorna skyddas från eventuell betonggstänk när golvet gjuts, så ska armeringsjärnen utplaceras över hela golvet och samtidigt ska det förberedas för golvvärmeslingorna. Vi siktar på att få det klart inom denhär veckan så de kan gjuta golvet nästa vecka. Hittills känns det som att vi gjort många bra val vad gäller samarbetsparter för de är verklhgen hjälpsamma och ger oss råd så vi inte gör några misstag med de saker vi valde att göra själv istället för att betala flera tusen i någon annans börs. Med denhär farten känns det inte allt för långt borta tills vi faktiskt får börja göra något på insidan, men nog lär vi ännu längta ihjäl oss många gånger. Nu när takplåtarba också är på plats kan jag bara se framför mig hur snyggt det blir med den mörka blå-gråa färgen vi tänkt oss på panelen och sen vitt runt fönstren och runt knutarna. Framtida terassen kommer sen att sträcka sig runt burspråket och bli mörkbrun.

  
 

Om konsten att kunna hålla sig i skinnet.

Vår husleverans har ju förskjutits framåt otaliga gånger. Först blev det sagt att huset skulle vara klart och monterat före årsskiftet, sen skulle de börja på vid årsskiftet, vid ett tag skulle det vara monterat inom januari och nu äntligen är väntan över. Idag har de börjat montera det och huset ska väl egentligen vara vattentätt förrän helgen. Alltså vilken ofattbar och obeskrivlig känsla det är att se vårt blivande hem växa fram (och småningom börjar det kännas mindre bra i börsen)! Enda sen i torsdas när stödpelarna för terasstaket blev placerade har sambon sprungit runt som en femåring med myror i brallorna här hemma och väntat på denna dag, däremot har jag (den stenhårda finnen) klarat av att hålla min iver under kontroll. Egentligen skulle jag kunna stänga in mig i en garderob för att ta ett glädjeskutt, men det kan jag ju inte berätta för sambon 😉 Sen när jag också kan börja hjälpa till med att bygga på insidan tror jag att mina känslor kommer fram lite mer. 

Men på tal om att vänta på något gott.. Fram tills maj har vi inga andra häftiga planer på gång, och det är väl lika bra så så vi kan fokusera på bygget. Men sen i maj när det är morsdag ska jag och sambon på en weekend till Helsingfors. Vi ska nämligen på Mumford & Sons konsert 7.5, och så ska vi bo två nätter på något spännande hotell. Det är tacksamt med släktingar som inte köper onödiga julklappar, utan som i stället ger pengar till något välbehövligt. Så i slutändan blir det nästan bara mat och bensin som vi får sätta egna pengar på. Sen fick jag ju en alldeles unik julklapp av sambon också, nämligen en weekend på Åland i juli då vi bor på hotellet Havsvidden, äter lyxigt på Smakbyn och njuter på båten Grace spa-avdelning under hemfärden. Sen hoppas vi ju kunna flytta in i huset före hösten, så vi har minsann en del skoj att se fram emot. 😄 Sen en sak som är säkert är att jag inte ska bli gravid under detta år! (Hur mycket det än skulle locka att föda flera barn, hehe.)

Så hade jag ju tänkt visa bilder från bygget nu när det äntligen börjat ske saker där igen, men min telefon dog ju lagom när jag skulle börja gå loss med kameran.  

  
 
I alla fall hade byggarna tur med vädret, och vi kommer aldrig att få brist på solsken uppe på vårt berg.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑