Sök

Livet på Mästarberget.

En morsas vardag med barn, husbygge samt vardagens ris och ros.

Månad

november 2015

Ett sista möte.

Igår var vi till Karvat trä på ett sista möte före de börjar tillverka elementen. Det var fönstren i köket och grovköket som skulle flyttas lite och sen var det främst en allmän genomgång av lite mått osv som vi ville bekräfta ännu före nåt riktigt på riktigt blir spikat. Och så har vi lite fantiserat om att sätta till ett smalt och avlångt fönster i bastun (nu finns där endast ett litet fyrkantigt vädringsfönster), men det kräver ännu lite praktisk genomgång av placeringen.

Så trodde vi ju också att grunden nu var klar för denna etapp och att vi bara kunde vänta på elementen, men vi får ännu gräva fram lutningar i våtutrymmen där golvsilarna kommer ner i grusbädden och sen ska vi rada på styroxen så inte tjälan kryper ner i hela grusbädden. Styroxen kommer att förhindra tjälen i marken från att hinna bli så tjock (om det nu alls hinner frysa på före januari) och på så vis kommer cementen att torka snabbare och det blir mindre fuktigt inomhus sen när elementen är uppe.

Men annars får vi egna ganska mycket tid i december till att börja fundera på övriga inredningen och förhoppningsvis får vi också beställt köksinredningen+ garderoben till kvisten småningom (bara vi kommer fram till rätt beslut vill säga). Men idag ska vi låtsas fira lite snöfri lillajul och ikväll ska jag och sambon spendera kvällen på Bocks bryggeri i Vasa med ett par vänner 🙂 Måste ju hålla igång lite så dessa 17 dagar till BF går snabbt.

Annonser

Att ge dagen en mening.

Såhär inför lillajul är det kanske dags att börja fundera på årets julklappar. Det blir inte många julklappar för jag vill undvika att ge något bara för att ge, så det tar sin tid att klura ut vad alla dom närmaste egentligen behöver eller har nytta av (annat än strumpor, långkalsonger, presentkort…). I och med att jag satt och gick igenom bilder som vi ska göra en fotobok av fick denna gråa dag en mening. Och några tårar fälldes, hjärtat blev varmt, filuren i magen vaknade till osv.

Så här kommer några bilder från det gångna året på vår lilla solstråle (som nog i dagens läge både kan trotsa och vara full av fan) som är ack så älskad.

Kvällens bekännelse.

Ja, det skrivs ju mycket om att man kanske inte borde skriva inlägg när livet suger som mest, men har man något val när skon verkligen klämmer, alla i huset sover och man oftast sitter ensam med sina tankar? Nja, jag väljer ju att vara ganska rak och ärlig i min blogg så resten är upp till er läsare, om ni vill eller inte vill läsa inläggen. 

Men som sagt klämmer skon lite, ja kan egentligen inte precisera mig om exakt var den klämmer men senaste veckan har jag bara varit så trött och lessen över allt och inget. Jag har gråtit i bilen till musik, jag har gråtit i min ensamhet på dagarna, jag har gråtit på kvällen när jag lagt mig sist av alla och jag har gråtit på dagens kalas. Hur i helsike tar inte dethär saltvattnet slut, och varför lättar inte trycket?! Jag vet inte längre om det går att skylla på endast graviditeten längre, utan jag tror att måttet börjar vara ganska fyllt från alla håll just nu. Men givetvis bidrar dessa graviditetskrämpor med många negativa tankar, det att man har ont vid varje rörelse och ansträngning kan ju ingen människa vara glad över. Framförallt anklagar jag ju mig själv som dålig mamma när vi tillåtit mig infinna mig i denhär runda formen igen, speciellt när Melvin ännu är så liten och kräver så mycket stimulans, bekräftelse och uppmärksamhet. Sen blir jag också mer och mer nervös för varje dag som går över att vi igen ska få ett ”problembarn” som driver mig till depressionens dalar igen efter förlossningen, fast man absolut inte borde måla fan på väggen i förväg. 

Jaja, det blir bara till ett enda moittande tycker jag. Och säkert tycker sambon också att jag spelar samma rispiga skiva om och om igen, men det är ju det han finns till för. Min stöttepelare i vått och torrt. 

Oj suck, så jag längtar tills jag är normalt rörlig igen och förhoppningsvis kan uppleva lite mera glädje i vardagen igen. Tills dess får jag duktigt äta dadlar, dricka hallonbladsté (sägs kunna påskynda förlossningens start) och flitigt göra knipövningarna så kanske tiden går snabbare. Vilken tur ändå att man inte är helt ensam i denna värld. ❤

Bygget på hyllan.

Det kommer att stå ganska stilla på bygget en tid framöver (rättare sagt fram tills årsskiftet), däremot har vi förhoppningsvis lite tid till att planera inredningen och höra oss för offerter för wc/badrumsinredning, välja ut belysning och börja söka golvmaterial.

Som bäst väntar vi på en offert för köksinredningen, och sen återstår ett möte med en annan kökstillverkare ännu. Sambon är nu klar med att placera ut styroxen runtom sockeln så han har fått täcka in resten av husgrunden med presenningar tills elementen blir levererade och elen är nu kopplad till tomten. Så ska också fibern dras till tomten för den hade grävarna glömt bort att gräva ner samtidigt som dom grävde ner el och avloppsrören. Men för vår del står arbetet stilla och vi väntar ännu på ett par räkningar.

I planeringsskedet var det väldigt svårt att veta hur allt skulle budgeteras, och hittills har det varit många saker som endera kostat betydligt mer eller mindre än vi tänkt oss. Så det är väldigt svårt att kunna uppskatta hur tätt resten av budgeten håller, men vi försöker iaf tänka och välja förmånligare alternativ om det bara är möjligt för i något skede kommer det garanterat att komma något bakslag. Men tack vare de tidiga affärerna vi gjorde på mässan i Vasa fick vi insparat ett par tusen som vi sen kan placera i något annat.

På första bilden ser man hela husets form, och plintarna som finns längs med baksidan + några på framsidan fungerar som grund för blivande terass. På andra bilden ska sambon och svärmor sätta fast fuktskyddet på sockeln, och givetvis var minibossen med och kontrollerade resultatet.

Om att roadtrippa som höggravid.

Redan långt före vi ens bestämt oss för att bygga hus var vi inställda på att vi skulle ta en köksplanering + offert från Ikea för att se om det är någon större skillnad på kvaliteten eller priserna. Så sagt och gjort, för smidighetens skull behövde vi ju komma oss iväg före baby nr 2 föds.

I fredags förde vi Melvin till mina föräldrars igen så vi skulle komma oss iväg till Ikea. Och av någon anledning bestämde vi oss för att åka till Haparanda (där vi också förlovade oss för 4 år sen). Sambon är ju känd för att få snilleblixtar och hans kusin råkar vara i Kiruna på praktik just nu, så efter att vi uträttat våra ärenden vid Ikea styrde vi kosan mot Kiruna för att övernatta där från lördag till söndag. Tja, det var ju kanske lite onödigt lång bilfärd för endast en övernattning men vi fick iaf känna på nästan 50cm snö och friska -10 grader. Från Haparanda tog det ganska precis 4 timmar att köra till Kiruna inklusive ett par bensträckare, så hela bilfärden från Oravais till Kiruna tog 10 timmar (med lite tyngre gasfot). Det var absolut värt det trots att vi hade lite tidspress, men vi har inte varit borta nån hel helg sen Melvin föddes så det var väl dags nu med tanke på att det är knappt en månad tills bf igen.

På Ikea fick vi köket planerat och prismässigt var det inte många hundringar billigare än de priser vi fått av ”vanliga” kökstillverkare här i nejden. Sen blev det egentligen inte handlat så mycket heller i och med att jag levt på en minimal sjukdagpenning dehär senaste månaderna. Och så var ju några andra också ute och julhandlade på Ikea så vår runda gick ganska smärtfritt. Men hem kom vi med en lampskärm i turkost som sen kommer att placeras i tv eller vardagsrummet, ett par julklappar till Melvin, presentpapper och doftljus. Däremot spenderade jag nästan mer pengar på Ica Maxi genom att frossa i svenska matvaror. Det är ju lite sjukt hur man kan vara så förtjust i matvaror från ett annat land, men förpackningarna är ju mycket snyggare, hyllorna är faktiskt fulla och varorna snyggt framsatta, sen fanns det också ett större och bättre utbud av många saker vi använder dagligen (t.ex. den välling Melvin dricker finns här i endast 2dl tetror medan den fanns i stort pulverpaket på Ica).

Och sen att resa 750km på en dag som höggravid… Ja, bättre idéer hade vi ju kanske haft om vi tänkt efter 2 gånger. På väg till Haparanda pausade vi endast en gång och den sträckan gick riktigt smärtfritt, men sen väl på svenska sidan dog min rygg sakta men säkert. Det blev ju inte direkt bättre av att sova i en utbäddbar soffa, men det att jag fick ligga och räta ut ryggen var nog hemåt. Hemfärden gick nog bättre sen, jag hade sätet i halvliggande läge nästan hela resan så genom att regelbundet justera svankstödet klarade jag mig ganska långt. Och så hade vi nog flera snabba bensträckare också, men överlag gick hemresan bättre. Benen svällde en del av allt sittande, men det är ju också övergående. Men inte tror jag att vi några fler gånger åker sådär långa resor en månad före BF (och nu tänker ni då jasså, hon ska bli gravid flera gånger? Ja, vi fantiserar om en sladdis om kanske 10-12 år). Nu återstår 27 dagar till bf och mitt mått är så f-u-l-l-t redan, men vecka för vecka minskar dagarna. Och med tanke på Melvins ståtliga storlek vid födseln blev vi rekommenderade att gå på en viktuppskattning ännu så kanske vi får bli igångsatta tidigare om vi så önskar.

Inte utan min hand.

Det ligger nog en förbannelse över vår familj och sovrutinerna. Eller nej, sovrutinerna funkar relativt problemfritt, det är endast den här förbannade nattningen som dödar all lust, nöje och ork. Om det bara var så enkelt att amputera handen och ge den som gosedjur till ungen skulle jag med all nöje göra det.

Vi har flera gånger försökt övertyga och vänja Melvin vid något gosedjur eller snuttetrasa men nej, det är inte något han kan tänka sig att somna med. Det ska med all makt vara en hand som man kan peta under naglarna på, trycka på nagelbanden, stryka och pilla lätt på huden så det endast kittlas och sen sist och slutligen ska handen tryckas tätt tätt mot ansiktet förrän han kan tänka sig att somna. Vi har (halvhjärtat) försökt med tassningsmetoden för att göra det så skonsamt som möjligt för svärmors öron i och med att vi häckar under hennes tak, men ungen kommer nog på alla knep att vända och ha sig för att febrilt komma åt handen. Där emellan stiger han upp eller börjar plocka och leka med dynan eller vad han än kan få händerna på. Det som gör det här hela ekorrhjulet ännu mera nervdödande och skrattretande är ju att problemet började när vi flyttade hit. Och att dagarna minskar tills andra ungen e beräknad gör mig alldeles spyfärdig av nervositet, mitt psyke kommer garanterat inte att hålla om Melvin bråkar såhär om kvällarna ännu då (och så kommer ju sambon mer eller mindre att befinna sig på bygget om kvällarna så jag blir lite tvungen att sköta nattningen själv). På något vis kan jag vissa stunder känna mig starkare än vad jag var före post partum- depressionen jag hade för ett år sen, men till lika kan jag inte dölja att det spökar lite mellan varven. Det är många gånger som ”tänk om…” dyker upp i mitt huvud och ganska lätt ser jag framför mig hur vardagen bara rasar ihop.

Men ja, man ska ju inte ta ut något i förväg, det kan ju ändra på många vis ännu under kommande månad och man kan aldrig veta hur allt börjar löpa sen när vi faktiskt har 2 små barn. Som kvinna, mamma och gravid behöver jag bara få ventilera lite av ångorna och oron mellan varven, så därför blir det nerplintat lite negativare saker här nu som då så dom inte ska tröttna här hemma.

Galan 2015.

För att trotsa mitt tillstånd lite har ju jag också tänkt befinna mig på Galan 2015 i år. Jag platsar absolut inte där bland alla andra duktiga bloggerskor, och det att det egentligen är en dresscode också gör ju inte saken lättare för min del när jag både har mage och inte gillar att piffa upp mig så extra.

Nå väl, bokat e bokat så ja får bara se till att försöka smälta in i gänget den kvällen och hålla upp humöret. Sen var ju största problemet att hitta en klänning som passar och sitter bra. Hittills har jag fått hem 4 långklänningar med posten och ingen av dom har suttit bra överallt. Är dom inte 30cm för långa så är dom för urringade, för tighta runt magen eller så har de 3 meter extra lös tyg runt bysten. Den optimala klänningen skulle ju också vara en sån som jag sen också kunde ha på dopet, och som inte kostar en förmögenhet. Visst finns det en del fina gravidklänningar där ute på nätet, men de följer ju inte dresscoden (och när det väl är en liten gala så vill jag ju gärna gå all in). Så, vi får se om jag hittar något passande eller om det bara blir att vira ett guldfärgat sidenlakan runt mig 🙂

Dagens status.

All utveckling och förändring gällande Melvin och min mage passerar rysligt fort, så ja tänkte jag skulle ta lite tillbaka blickar och försöka få ner några punkter om bådas dagliga tillstånd.

Melvin 1 år och 4½ månader:

  • han äter duktigt själv med sked och övar på att äta med barngaffel, kan dricka ur vanligt glas.
  • springer, klättrar, ”står på händerna” så han kikar bakåt mellan fötterna, dansar och klappar händer i takt.
  • får på sig mössan, arm och halsband själv, försöker klä på sig strumpor.
  • kan säga Cecilia (som hans faster heter), säger tack när han ger något till någon, pratar och berättar på ett sätt som låter som hela meningar men man förstår absolut intet ord.
  • sover nu igen bättre, nattsömnen är ca 10,5h och eftermiddagsvilan är 2,5-3h.
  • kan öppna dragkedjor.
  • är intresserad av pussel och lekar där rätt bitar ska sättas ihop med varandra, t.ex. när man ska sätta en fyrkantig kloss i ett fyrkantigt hål osv.
  • är väldigt duktig på att spatsera och skoja, är gärna mittpunkten bland folk.
  • äter all mat han får framför sig, fast minst gillar han mat gjord på köttfärs.
  • har visat sig vara allergisk för tomat och citron, samt att han tidvis har lite torra atopiska eksem (med otur har han fått mina allergigener och lär ännu reagera på många saker i måååånga år).

Jag gravid i vecka 34+0:

  • sover relativt bra 8-9 timmar/ natt och behöver inte gå upp på wc varje natt.
  • har fruktansvärt varmt dygnet runt och svettas väldigt lätt.
  • halsbrännan har lättat lite men tar gärna Gaviscon till natten.
  • magen har sjunkt lite men SF- måttet följer fortfarande övre kurvan, och med min korta längd ser magen även denna gång jätte stor ut.
  • jag känner till krabatens tider för gymnastik ganska bra, och även denhär är en kvällspigg filur.
  • hittills är min viktökning ca 5 kg mindre än den var i samma veckor med Melvin, vilket säkert beror på att jag är mera i gång här hemma om dagarna (och också hinner äta sämre).
  • för tillfället har jag en ganska olidlig foglossning speciellt i vänster ljumske, och pga den är jag rädd att benen ska ge vika i vindstrapporna när jag bär på Melvin.
  • jag har senaste tiden fuskat duktigt med grönsakerna och därför har hb:t sjunkit en del, så tacka vet jag järntillskott.
  • både på grund av bökiga magen och foglossningarna kan jag knappt (eller jag kanske mera undviker) böja mig ner på huk, och att sitta på en stol och böja sig ända ner till golvet undviker jag i största möjliga grad.
  • jag behöver en daglig tupplur på ca 2 timmar för att orka hålla humöret och nerverna i skick, speciellt nu när Melvin är hemma 3/5 dagar i veckan märks det på ett annat sätt.

Tack vare bygget och all planering som behöver göras av el, inredning osv går tiden ganska fort och snart är vi inne i december. Ni kan inte ana hur jag längtar tills bebbe nr 2 kläcks, och han får mer än gärna komma lite i förtid också ❤

The age of Adaline.

Medans jag surade igår kväll började jag se en film. Med god tur hinner och orkar vi se en hel film en gång varannan månad, så nu passade jag på att välja en sorts film jag annars också skulle välja. Givetvis blev det en romantisk film, och med lite inslag av filmen Benjamin Button.

Filmen var så gripande, och med lagom mycket romantik. En film som definitivt gick att ses i all ensamhet, utan nån som suckade och morrade mellan varven över att filmen var för långdragen. Trailern hittar ni här och filmen finns att ses här. En film som enligt mig får 5/5 tummar.

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑